Everyone of us is high,
Everyone of us is scarred,
Everyone of us is scared,
How about you?
Your eyes are closed,
Your head held low,
Your eyes are closed.

Everyone of us escapes,
Everyone of us is low,
Everyone of us has hope,
For you.

---

Jag har inte skrivit för att det känns osm jag inte har något att skriva om. Igår var mitt liv skit, idag är det på topp. Jag har humörsvängningar för fullt. Ja, jag är tonåring, so what. Lika jobbigt ändå. Jag har legat och tänkt nu de senaste dagarna på min framtid och har kommit fram till en sak och en sak endast. Inget av allt det där ska egentligen behövas, ingen utbildning, ingen fancy villa eller lägenhet inne i stan, inte den proppfylda garderoben. Jag vill att alla ska leva ett så enkelt och jämställt liv som möjligt, egentligen att alla ska se precis lika dana ut med. Jag vill inte att det ska kunna gå och jämnföra sig själv med andra utan bara kunna tänka på hur man själv är. Man borde egentligen ge varje nyfödda bebis ett par blåa foppatofflor, en vit halvdan t-shirt, svarta mjukisbyxor och sen bara lära bebisen att uppskatta saker som är viktiga, viktiga på riktigt. Pengar finns inte, det ska var som på  välgörenheter, folk gör det gratis, alla gör något och alla bara lever.

Jag lever inte själv så som jag vill att hela världen ska vara, men jag erkänner, jag är för feg. Jag sitter varenda jävla dag och jämnför mig själv med säkert mer än 100 olika tjejer. Tjejer i alla åldrar. Jag kan inte uppskatta något hos mig själv förän nån annan gör det. Förstår ni hur jobbigt det är? Det är pinsamt för mig att säga, att jag är ett bekreftelsefreak, men jag tror att de flesta faktiskt är det. Och det är säkert lika jobbig för dom. Och det värsta är att man sitter här hemma och önskar att någon annan kunde sitta och jämnföra sig med en själv och att den ska känna sig sämre och önska sig något man själv har.

Jag skulle inte varit såhär om jag inte blivt lärd till det, jag är inte såhär egentligen. Men jag kommer inte våga göra någonting åt saken..