Ni vet den där sköna känslan av att förkylnigen äntligen släpper? Den får inte jag vara med om.. Det är sant, jovisst, jag har blivit lite bättre men nu har jag kommit till ett stadie där det bara tar stopp. Viruset trivs så bra i min kropp att den aldrig vill lämna den. Okej tänker ni, barnen i afrika svälter faktiskt. Men vänta ni bara tills ni går omkring och snorar på allt i er närhet och börjar sakta inse att detta är ert öde för all framtid. Jag har varit så naiv i mitt liv, gått omkring och trott att förkylingar är kortvariga. Jag fick lära mig att jag hade fel the hard way. Jag hoppas att jag gjort er medvetna om vad som händer i erat samhälle, kanske hos grannen? Honom du köper dina plommon ifrån? Badvakten på fyrishov? Ta vara om varandra, och ge den med permanent förkylning en extra klapp på axeln!