Jag kan inte direkt påstå att mitt hjärta är krossat. Men det känns som en jävligt stor förlust. Saken är den att jag tror att det skulle ha kunnat bli så jävla bra, det kändes så jävla bra. Det är inte direkt någons fel, och det är inget man kan säga eller göra som får det att bli bra, det bara är som det är, livet går vidare. Det är rätt svårt att smälta, mycket på en gång, Egentligen vet jag inte vad jag riktigt har att säga. Och avundsjuk det är jag, men vad fan, det kunde ha varit värre! En sida av mig ville så gärna att han skulle springa efter men det hade inte ändrat nånting varken för honom eller mig. Åh, jag ska sluta vara så melodramatiskt, det är inte min grej. På lördag kanske min drömprins raggar, så då är det bara bra att ingen står ivägen!!!! I mina drömmar -.-

Det känns rätt okej faktiskt, jag har ju min bebbi här hemma som tar hand om mig :D Nejmen som jag sagt är jag bara så nöjd att jag känner nått överhuvudtaget! 
Nu ska jag sova. Ella går och hoppar upp och ner i sängen och försöker dra dit mig så det är lika bra, inte för att jag har skola imorgon, men jag har ändå inget att göra.. Imorgon måste jag dessutom hämta Felix vid sandakärret, lame.

Sov gott iallafall! <3

Btw, känns riktigt kul att jag fått så många nya läsare :D Fortsätt att läsa vettja! :D