Alltså jag har gjort en jätteäcklig grej på Isa.. Vill berätta, för än så länge vet bara hon och jag om det, men är rädd att ni skulle dömma oss för hårt och äcklas av oss......... Jag vill påstå att jag bara ville hjälpa en vän, men jag måste erkänna att det faktiskt var jag som kom på det hela, även om det var för hennes skull.... Ska jag våga berätta?

Btw suger det att komma på att man faktiskt saknar någon som är helt och hållet ute ur ens liv. Önskar att det inte var så men jag har fina minnen och ibland får det faktiskt räcka med det,